Då jag är singel och ännu inte orkat skaffa mig ett umgänge i denna stad som jag har bott 3 år i nu så frågar ofta de jag känner om jag aldrig känner mig ensam. Svaret på detta blir alltid att jag tycker om att var ensam. Att jag känner mig fri när jag vet att jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Vill jag spela Arvingarna eller titta på Supernatural så kan jag göra det när helst jag får lust utan att någon annan har något att säga om detta. Jag kan bara sticka iväg när helst jag vill förrutom när jobbet bestämmer något annat. Det är även skönt att veta att det inte finns några måsten med andra när jag kommer hem från jobbet och bara vill slappa.

Men sen kommer det dagar som idag. I helgen har min syster, mamma och pappa varit här. De har kommit med nya möbler till mig och så har vi även inhandlat nya bokhyllor på IKEA och i princip gjort om hela min lägenhet. Vid 13 tiden åkte de hem igen men den tomhet i mig som de lämnar efter sig tar någon dag att försvinna. Så fort jag har någon hos mig som sover över så övervälls jag av en enorm tomhet när de åker. Dessa dagar undrar jag om jag verkligen tycker om att bo själv.  Sen går det några dagar och då är ensamheten underbar igen. Fast det kan även bero på att jag då har kontakt med min syster via internet på olika sätt. Idag har jag kommit till insikt att det är min syster som ser till att jag aldrig känner mig ensam varesig jag har henne hos mig eller har henne hos mig genom datan. Som jag alltid vetat, det är hon som är mitt hjärta <3